Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

tisdag 22 september 2015

Lyckan tog en vändning och jag hamnade i en mörk grop

Under en ganska lång tid så befann jag mig i livets ljusaste tillvaro jag någonsin skådat och jag kan ärligt säga att jag fick uppleva äkta och riktigt lycka för första gången i mitt liv, men den senaste tiden har jag hamnat i en svacka. En svacka, inte inlåst i ett helvete som förr, gud nej. Jag vet att jag kommer ta mig upp från denna grop jag hamnat i. Men denna svacka, denna grop, ibland vet jag inte hur jag ska hantera det. Det är oftast om kvällarna som jag bryter ihop i min ensamhet och vill riva ner hela min lägenhet, hela huset, hela byhålan jag bor i, hela Sverige, och ingen i hela världen finns där för mig. Saknaden över vänner som lämnat jordelivet och annat som får mig att drunkna i tårar som smakar salt.

Jag bryter ihop för minsta lilla sak i min tillvaro. Härom dagen fick jag panikångest över att jag inte kunde få ner min taklampa för att sedan kunna sätta upp en ny. Jag ringde min mamma i panik och grät och mina känslor skrek så högt att jag inte kunde höra mig själv. Det är småsaker, så onödiga saker att bli upprörd över. Men nu när jag befinner mig i en mörk grop utan någon vid min sida så blir varje småsak till ett världskrig i mitt huvud. 

Jag vet att saker och ting kommer att bli bättre, men just nu är jag så skör att jag... Jag vet inte. Jag är bara så skör. Så ömtålig. Så trasig. Så tom. Och framtiden skrämmer mig.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar