Jag har inte skrivit på ett tag.
I början av februari gick min mamma bort, hon ramla ihop på en gata och så fort hon kom in till sjukhuset med ambulansen så avled hon. Min fina fina mamma. Så mycket som måste göras nu, bouppteckning, rensa lägenheten, allt sånt gör mig stressad. Begravningen var jätte fin och vi spelade hennes musik, rolling stones, frank zappa och stefan sundström. Har inte riktigt fattat vad som hänt ännu, inte brutit ihop som jag trodde jag skulle göra och bara ligga i sängen i veckor. Gör saker hela tiden och är rädd för att jag flyr. Men jag vet inte vad jag skall ta mig till egentligen.
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Vi människor reagerar olika när någon närstående lämnar livet. Oavsett vem det är, om det är en förälder, syskon eller kompis, har vi olika sorters känslor beroende på vilken relation vi har haft men en specifik person. Att förlora en förälder innebär oftast att vi alla upplever att tryggheten har försvunnit. Någonstans inom oss får vi skapa en ny trygghet. För snart tio år sedan lämnade min pappa jordelivet. Han och jag stod varandra otroligt nära, han var min bästa vän och plötsligt fanns han inte här längre vid min sida. Det känns! Det gör ont! Man grips av förvirring och man får för sig att man aldrig kan gå vidare. Låt din sorg ta sin tid och gör det på ditt sätt. Det finns inga regler när vi fattas någon och bär på sorg och känner saknad. Ventilera ut dina känslor, prata och skriv, sätt ord på dina känslor. Om du vill och orkar får du gärna skriva till mig, du är alltid välkommen. KRAM
SvaraRadera