Debattartikel om fallet Göran Lindberg ("polischefen")

http://debatt.svt.se/2014/01/27/slapp-inte-ut-polischefen-som-valdtog-mig/

(Det är skillnad på folk och folk här i samhället...)

Värsta medsen?

Nu när jag ändå är inne på ämnet med mediciner, biverkningar, konstiga upplevelser, etc. Så kan jag ju passa på att fråga: VILKEN ÄR DEN VÄRSTA MEDICINEN DU HAR TAGIT? Finns det någon medicin som har gett dig biverkningar och upplevelser från helvetet? Mediciner som har gjort dig neddrogad/zombiefierad/totalt avstängd? Vad tycker DU är värst?

Min självklara "favorit" på listan är Cipralex. Jag tål INGA antidepp (förutom möjligtvis Voxra). De gör mig uppskruvad, manisk, tar bort impulskontroll, ökar mitt självskadebeteende, ger mig yrsel, ger mig kraftigt ökad ångest, minnesluckor, hallucinationer, overklighetskänslor, mani etc. Men Cipralex var helvetet på jorden. 6 veckor total plåga. Förutom ovanstående: Sömn? Glöm det. Kunna minnas vad du gjorde för 1 minut sedan? Knappast. Rastlöshet och tanketrängsel och tankerusningar, paranoia, hallisar, minnesluckor och framförallt känslan av att inte existera. Jag var en hamster på amfetamin, totalt ur kontroll. Och utsättningen? ETT HELVETE!!! Det enda som hjälpte var att slänga i mig rejält med Pargitan och på så sätt (helt ärligt) droga bort helvetet tills jag kunde tänka klart igen.

Andra biverkningar av Cipralex var: självmordstankar/planer, illamående (REJÄL SÅDAN), huvudvärk, desorientering, koncentrationssvårigheter, dimsyn, återkommande (STARKA) tankar om att jag inte hade någon kropp, ökad depression, smak- och luktförändringar, oförmåga att gråta, sexuella störningar, hjärtrusningar, aggressivitet, irritation, ljuskänslighet, samt den något säregna upplevelsen av att ständigt vara sugen på att äta citron.

SHARE YOUR STORIES!

[OBS! Detta är inte ett inlägg menat att skrämma någon. Alla fungerar vi olika, och för många fungerar Cipralex bra.]

Imovane och storstädning

Det här gäller biverkningar och konstiga reaktioner på mediciner. När det gäller biverkningar, så har vi nog dem alla (iallafall alla vi som väljer att äta mediciner, såklart...). De kan vara mer eller mindre jobbiga och vara väldigt varierande från person till person. Många har sagt till mig att Seroquel är en jobbig medicin som både gör en låg och avtrubbad, nästan zombieaktig hos vissa (medan jag verkar vara extremt tolerant och inte känner något av den alls). Muntorrhet är en biverkning som nästan alla får, nästan oberoende av vad de egentligen petar i sig för piller.

Men jag har nu upplevt något som är lite skumt. Jag vet inte om jag ska kalla det biverkning eller bara en konstig reaktion. Men jag undrar nu om någon har upplevt något liknande.

Sedan en längre tid tillbaka har jag varit ganska försiktig när det gäller att proppa i mig Imovane. Tidigare har jag märkt att den lätt kan ge upphov till minnesluckor för mig, så nu tar jag den bara när jag känner att jag måste. Men de två senaste gångerna som jag har tagit Imovane, så har jag fått en motsatt effekt av vad jag borde få. Istället för att bli trött och somna, så varvar jag upp. Jag blir inte hög på det sättet att känner något egentligt rus. Jag bara blir väldigt rastlös, tankarna går supersnabbt, och under ett par timmars tid far jag runt som en skållad råtta, för jag kan inte sitta still. Eftersom det bara har hänt två gånger, och jag i övrigt har varit väldigt passiv, så har jag använt tiden till att storstäda.

Är det någon som känner igen sig? Är det någon som har upplevt något liknande?

Presentation

Hej Jag heter Malin När jag var 13 år gammal (gick i årskurs 6) mådde jag väldigt dåligt. Det började i skolan där mina bästa vänner sedan småbarnsår hade frusit ute mig ur gemenskapen. Minns att det var väldigt påfrestande att gå dag ut och dag in i skolan utan vänner. Det blev värre, mina skor hamnade då och då i papperskorgen. Till slut blev jag akut sjuk, inte p.g.a mobbningen men den kanske bidrog. Jag lade mig under min säng och vägrade komma ut , mamma och pappa fick ringa till BUP och sedan skjutsa dit mig. Var totalt nedbruten. Det var där min resa med alla diagnoser och diverse mediciner började för att idag ha hittat en som fungerar. Diagnosen heter Schizoaffektiv-bipolär sjukdom och det tog lång tid innan jag accepterade den kan jag säga, vet inte om jag har det än ibland, jag jobbar på det. Sjukdomen innebär bättre och sämre perioder, samt en del blandade perioder och en del med svängningar, innebär även stabilare perioder vilket jag tycker är bra. De är dessa perioder (de "stabila" läkarna och jag som patient försöker eftersträva. Har ändå trots mina bergochdalbana i humör lyckats gå gymnasiet med bra betyg och t.o.m fått ett stipendium. Har även en påbörjad socionomutbildning. Nu efter att jag har fått min senaste diagnos har jag börjat sätta mig in mer i den och har även talat om min sjukdom i lokaltidningen (Mariestad). Har även en blogg. Om någon är intresserad finns den här: http://malinitoreboda.org /Malin

Asperger och vänskap

För ett tag sedan var jag med i studie om Asperger och vänskap. Studien är gjord av en av personerna som var med och gjorde projektet om Asperger och Depression/Ångest problematik som jag skrev om för ett tag sedan. Det är intressant läsning och jag hoppas verkligen att vi inom tid får se mer forskning inom områden som fokuserar mer på hur människor borde acceptera varandra som de är i stället för att fokusera på hur en ska anpassa sig för att bli en funktionell samhällsmedborgare.

Vänskapens cirkel