presentation J

Hej mitt namn är J, eller det är ju inte mitt riktiga namn men det är vad jag kallat mig själv sen jag öppnade min blogg år 2008. Jag är 21 år gammal och lever med missbruksproblematik och en borderline diagnos som troligast inte stämmer. Min historia är rörig men innehåller inte så mycket trauman egentligen. Jag började må dåligt när jag gick i mellanstadiet, inte för att jag var mobbad men för att jag har haft det väldigt jobbigt med att mina föräldrar är skilda och jag bott varannan vecka. Mina föräldrar har alltid varit vänner så det är inga bråk som varit jobbigt. Men det har känts som jag levt ett dubbelliv för mina föräldrar är så olika, detta resulterade i att jag hade huvudvärk i väldigt tidig ålder som började utredas redan när jag var 11 år. När jag gick i högstadiet fick jag anorexi, ingen märkte något och jag gick ner mycket i vikt på kort tid, mina läkare kontaktade sjuksköterskan och då började jag gå upp lite smått i vikt för att det skulle se bra ut, tills dom inte skulle bry sig längre. Som dom slutade göra sen.

Hur jag kom ur min ätstörning vet jag inte riktigt, för det var riktigt illa ett tag. Men under ett tid hade jag ett fantastiskt stöd utav en pojke som hade varit min pojkvän, tills han stampa på mitt hjärta flera gånger om i 6 år och behandlat mig som skit. Men det är en annan historia. Men mitt mående har alltid gått upp och ner i perioder. Jag har börjat gymnasiet tre gånger men har aldrig klarat av att gå mer än en termin för min ätstörning har triggats igång och jag har börjat må riktigt dåligt igen. Hade kontakt med vårdcentralen ganska tätt ifrån 15 år och uppåt och testade olika antidepressiva men inget bet på mig. Jag har nästan haft en samtalskontakt under hela min uppväxt men har aldrig berättat något om hur jag mår förens jag kom till den terapeuten jag har i dagsläget.

År 2011 började jag praktisera och hade en bra period, jag hade troligast varit hypomanisk på hösten 2010 och spenderade mycket tid på krogen, pengar på ikea och hade mycket obetydligt sex som gett mig ångest i efterhand. Men jag lugnade ner mig lite och fick en praktikplats på min pappas jobb genom   arbetsförmedlingen, som sedan ledde till att jag fick en tillsvidareanställning. Allting gick ganska bra tills sommaren 2011 när jag fick börja med antidepressiva ännu en gång och fick svårt att sova så fick börja med imovane på kvällarna. Blev bara mer och mer deprimerad sen tillslut hamnade jag inlåst på psyk i november 2011, sen dess har jag varit sjukskriven och sen dess har mitt liv nästan stått still.

Det har blivit många vändor på psyk efter detta, många vändor på avgiftningar och flera självmordsförsök och mycket självskadande. Jag fick benso utskrivet och jag började snabbt missbruka dessa tabletter och mådde bara sämre och sämre utav benson, jag började köpa benso svart och hamna på avgiftning för första gången efter min läkare på öppen psykiatrin upptäckte att jag åt benso vid sidan om min dagliga dos. Men jag höll mig inte ren så länge efter det och började även då missbruka tramadol. En till avgiftning, två allvarliga självmordsförsök på två veckor, vaknade med intubering på IVA båda gånger men hamna inte inlåst på psyk utan fick bara inte ha mina mediciner själv längre utan min mottagning fick ta hand om dom.

Sen började jag på en borderline mottagning då jag "blev" väldigt borderline när jag gick på benso, såpass mycket jag åt. Benso skapar ångest den tar inte bara bort den utan den skapar mer ångest än man hade tidigare efter långt användande. Sen var det benso, tramadol, oxynorm och amfetamin jag missbrukade varje dag och jag mådde riktigt dåligt utav detta och gick en dag till min läkare på borderline mottagningen där jag gick på samtal 2 ggr i veckan och berättade hur det var med drogerna. Jag blev inlagd på avgiftning direkt, denna gången vill jag det, det var i mars 2013.

Socialen kopplades in och jag fick börja lämna drogtester när jag kom ut från avgiftningen för att visa att jag var ren och det har jag gjort fram tills för två månader sedan och jag har mått bra under hela denna drogfria tiden sen i mars. Jag fick en jätte bra samtalskontakt på beroendemottagningen och han är mitt största stöd i vardagen just nu. Sen blev allting lite för uppåt i september i år, jag mådde lite för bra. Gymmade två gånger om dagen, städade hela lägenheten med skurtrasa och cillit-bang varje dag, och sen den 14/11 vakande jag och kunde inte ta mig ur sängen, fick en panikångestattack som jag inte haft på över mina 7 rena månader och hittade 30mg stesolid jag slängde i mig. Sen det återfallet har jag haft flera återfall till annat förutom amfetamin och jag har mått riktigt dåligt psykiskt.

Men jag har min terapeut jag kan ringa när som helst, och nu skall jag verkligen kämpa mig upp. Imorgon skall jag gå på mitt första NA möte och hoppas det ger mig något, för jag vill aldrig tillbaka till mitt liv som missbrukare för det gjorde både att jag slösade bort 50.000 sparade kronor och förlora mina finaste vänner jag aldrig kommer få tillbaka. Men nu vill jag ha mitt liv tillbaka och det här bakslaget skall inte få mig att falla ner såpass lågt igen.

Detta var lite om mig, mer går att läsa på min blogg freedomtime.