Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

torsdag 31 oktober 2013

Hur slutar man?

Jag är så trött på självskada, ambulans och poliser att jag bara vill SPY RAKT UT. I helgen blev jag kallad "en sådan där borderline-tjej" av ST-läkaren som sen sydde ihop mig utan bedövning och samtidigt som jag var handfängslad. Polisen var bra, likaså sjuksköterskan.. men läkaren, jag kallade honom säkert ett och annat, av ren panik.

Hur gör man, hur tänker ni när ni får självskadetankar att låta bli? Nu hade jag druckit också, vilket gör det svårare, jag vet. Och tagit några piller. Fan. Min hjärna är sjuk. Jag är sjuk. Jag vill inte vara sjuk längre.

Allt bara förstörs.

Hur gör man?

onsdag 30 oktober 2013

En förfrågan

Vi har blivit tillfrågade av personen som skriver på följande blogg: http://glominteattandas.wordpress.com/ om vi kan tänka oss att dela detta här på bloggen. Det är självklart frivilligt om man vill ta kontakt med personen i fråga eller inte. Väljer att dela med den här för media belysning på problemen inom psykiatrin kan sällan bli för många.

"Min vän Isabella Westerberg som är journalist vill väldigt gärna komma i kontakt med människor som har eller har haft borderline och kan tänka sig att prata om det. Känner kanske du att borderline är ett ämne som behöver belysas mer? Det här kan vara en möjlighet att vara en del i det! Här kommer lite info från Isabella;
Jag heter Isabella och är tv-journalist. Just nu håller jag på att titta på hur borderlinepatienter behandlas i vården. Jag skulle vilja prata med dig som vill berätta din historia om hur det fungerar i vårdkarusellen med långa väntetider och möten med olika vårdinstanser. Hur det funkar att få hjälp helt enkelt. Vi kan ringa varandra i ett första steg. Kontakta mig gärna på isabella.westerberg@tv4.se Vänligaste, Isabella
Vill någon dela inlägget i sin blogg vore det toppen!"

söndag 13 oktober 2013

"Tyst" medlem..

Har haft bloggtorka,big time! Har ju fått ett jobb och försöker fungera "normalt",vilket tar all min kraft! Det kan vara ansträngande för en människa utan psykiska besvär att klara av ett heltidsjobb+hem/familj,men för en med fel på psyket så är det sjuhelvetes värre.När jag kommer hem så är jag SLUT! Inte BARA i huvudet utan hela kroppen värker,kan knappt röra mig. I huvudet maler det tankar om ALLT jag gjort o sagt,vad som SKA hända,alla måsten jag MÅSTE orka med. Har en son på 17år som har det jobbigt. Han har Asperger och då han var 14år så blev han grovt sexuellt antastad..fotad..filmad av sin kontaktperson.Rättegång om den händelsen blir först i slutet av nov. över TVÅ ÅR efter händelsen!! Allt det där hände samma år som jag hamnade på psyket och var borta i fem veckor för första gången sen den dagen han föddes. :-( Jag var så tacksam att kontakpersonen FANNS där,då jag inte orkade..och så gör han en sån grej! Min son började röka på (braja) det året också och nu har han åkt fast 2ggr det här året,vilket leder till polisförhör,besök på Maria ungdom/Hanna o soc. Så det är MYCKET..och på allt det där så är min ekonomi åt helvete,varje månad så vänder man o vrider på slantarna o jag klarar bara av det med hjälp av kontokort o lån vilket förstås förvärrar bara allt,då månadsbeloppen växer.Men har inget fast jobb,så får inget större lån för att kunna baka ihop allt. Helt sjukt!! Jag har aldrig haft betalningsanmärkningar el. hyresskulder.Har räkningar för ca. 16.000kr/mån och så får man inte ett större lån som skulle sänka månadskostnaden rejält,BARA för att man inte har ett fast jobb. Eller för att man SÖKT lån på för många olika ställen. Men jag kämpar på som alltid.Livet ska visst göra ont..som en dans på väldigt taggiga rosor!

Informera mig!

Är det någon som vet hur psykiatrin fungerar, med alla dess lagar och regler? Själv erkänner jag att jag inte har mycket koll, men önskar att jag hade det.

För inte så länge sedan sade min öppenvårdsmottagning upp kontakten med mig. Nu har de visserligen ändrat sig, tror jag, men vid något tillfälle fattade de ändå ett beslut att jag inte fick vara kvar pga misstanke om drogmissbruk.
Frågorna haglar:
Har de rätt att neka en vård?
Har de rätt att neka en vård utan att ge en remiss till tex beroendecentrum, om de nu är så övertygade om att jag drogar (vilket jag inte gör, och jag har också lämnat två rena urinprov)?
Vad hände med det fria vårdvalet?
Har jag rätt att söka vård någonannanstans?
Innebär detta att jag måste gå via vårdcentralen?

En har rätt att få sina journaler reviderade om en tycker att de innehåller felaktigheter. Men jag blev meddelad att saker endast kommer att LÄGGAS TILL, inte dras ifrån, vilket i praktiken innebär att jag kommer att få ha kvar misstankarna om drogmissbruk i all evighet.

Slutenpsyk vägrar låta mig vara inlagd. Överläkaren har bestämt att jag ska skrivas ut varje gång jag kommer dit, oavsett om jag har LPT eller ej.
Har hon rätt att göra så? Det är ju inte direkt ovanligt...

Är det någon som vet var jag kan skaffa mer info? Det verkar ju som om det finns en del lagar att gå efter, tex vårdgarantin, men att det är helt satta ur spel när det gäller psykiatrin. Är det någon som vet hur en ska göra om en vill ha en "second opinion" inom både öppen-& slutenpsyk?

I kommande vecka ska jag träffa en kurator. Men jag vill gärna ha hjälp från er andra. Om det är någon som vet något, snälla meddela mig. Tillsammans är vi starkare än ensamma.

lördag 12 oktober 2013

Sjuk, men jobbar

Hejsan!

Ett tag sedan jag skrev - väl medveten om det.
Om ni har läst min personliga blogg det sista
så förstår ni varför.

Skall inte gå ur Sisters & Brothers trots alla upp och nedgångar,
men mitt deltagande blir tyvärr sporadiskt.

Har hittat min passion

Jag jobbar trots mina diagnoser, är skådespelerska
och åker runt för att spela in filmer.

Detta innebär inte att jag är "arbetsduglig", som jag fått många
kommentarer om.
Utan jag gör detta för att jag älskar det, och för att PSYK inte
hjälper mig, har ingen terapi eller kontaktperson.
Så jag har fått finna mina egna sätt att hantera 
mina svårigheter och fobier:

* Kollektivtraffik
* Socialfobi
* Torgskräck

Bara för att nämna några.

Har ni några sätt att hantera era svårigheter i vardagen?



onsdag 2 oktober 2013

Lamotrigin

Efter att ha funderat på saken ett bra tag, så har jag beslutat mig för att sänka min Lamotrigindos. På eget bevåg, som alltid. Jag kollade upp biverkningar på FASS och insåg att jag lider av typ alla. Jag vet inte hur länge jag gått med dem, om de dykt upp de senaste månaderna eller om jag helt enkelt varit så långt ner i mitt mörka hål att jag inte har funderat över det. Illamåendet är ganska nytt tror jag, jag har fått ändra mina rutiner och tar nu mina morgontabletter först efter att jag varit ute med hunden eftersom jag varit på väg att kräkas flera gånger, det har varit så illa att jag inte fått i mig mitt kaffe. Men jag har inga hudutslag i alla fall.. *positivt tänkande*

Mycket vanliga biverkningar
Dessa kan drabba mer än 1 av 10 personer:
huvudvärk
yrsel
sömnighet eller dåsighet
klumpighet och bristande koordinationsförmåga (ataxi)
dubbelseende eller dimsyn
illamående, kräkning
hudutslag

Jag har gått på den här dosen, 300, i säkert två år, men sedan några dagar tar jag bara 200. Jag har som sagt varit långt nere i ett djupt svart hål också. Jag känner att jag vaknar ur en dvala nu, det är skönt men också plågsamt. Det kommer väl säkert bli en skakig tripp, när kroppen anpassar sig, men det ger sig väl. 

Hur känner ni som har ätit/äter Lamotrigin? Erfarenheter och sånt.. 

Jag hoppas att ni alla har det bra, även om jag inte varit så aktiv (minst sagt) här och inte heller på min egna blogg så finns ni i mina tankar ganska ofta. Pöss!