Det var inte igår jag skrev här. Har haft problem med inloggning och så vidare. Men nu är jag tillbaka igen.
Sommaren har varit... tuff. Jag hamnade i djup depression vilket ledde till att hamna i självskadebeteendet igen. Som jag varit fri från länge. Senast för några dagar sedan blev det en intox och självskada, men just om det kan ni läsa mer om på min privata blogg http://piiket.blogg.se
Något som förstör mycket för mig är att jag inte kan acceptera att jag är sjuk med mina diagnoser. Jag vill inte acceptera dom, för då känns det... Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, som att det är "okej", eller nej rättare sagt - jag kan inte acceptera saker jag varit med om som gjort mig sjuk för då känns det som att dom händelserna blir "okejade". Jag vet inte, svårt att förklara.
Hur accepterade ni era diagnoser? Och hur hanterade ni det?
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
