Jag är Stella, kalla mig S (eller
något annat; det är ändå inte det namn jag bär i
folkbokföringen). Medelålders gift kvinna med vuxna barn.
Utlokaliserad till Sydsverige, var min plottriga själ hör hemma vet
jag inte riktigt.
Psykfalligheten då? Jo, efter fjorton
år som vårdobjekt tycker jag att jag förtjänar simborgarmärket i
överlevnad. Diagnoserna har kommit och gått. Och gått över mitt
huvud, kan man väl säga, för det är långt ifrån alltid som
doktorerna har nedlåtit sig till att tala om för mig vilken etikett
de satt. En hittar mycket spännande när en läser sin journal. Men
nu hade jag en ordentlig diskussion med min nya läkare häromdagen,
och han anser mig bestämt vara bipolär. Det kan jag köpa. Om man
inte enbart ser till de fina detaljerna utan den stora bilden så har
mitt liv blivit bättre sedan jag fick litiumbehandling, så vi är
nog på rätt spår.
Jag har sjukersättning nu, svårt att
jobba pga att min koncentration snabbt sviktar. Jag är nog den enda
som älskar reklam-tv – då har jag en chans att vila skallen med
jämna mellanrum. Går alltid hem först från festen. Måste
ransonera fika med kompisar till en gång i veckan, annars skrynklar
min hjärna ihop sig som ett russin. Vad allt det här beror på vete
katten (för vården vet det inte). Tur då att nätet finns, och
möjligheten att ha kontakt med andra just när orken infinner sig.
Eftersom jag ätit mig igenom halva
FASS är jag rätt intresserad av ämnet piller. Hatar dem, behöver
dem. Står just nu mitt uppe i projektet ”kemisk acceptans”,
d.v.s. att använda medikamenterna på ett konstruktivt sätt. Eller
som det också kan uttryckas: ”sluta larva dig”.
Vill du veta en hemlighet? Förutom de
där dagarna då jag är tokgalen och självmordsmässig så är jag
en ganska lycklig människa. Jag har världens mest underbara man och
fantastiska barn och styvbarn. Vänner. Tak över huvudet. Är
lättroad – det är praktiskt. Lite svart humor måste finnas med i
överlevnadskitet för oss psykfall. Och även om jag ofta skriver om
allvarliga saker i min egna blogg, och kommer säkert göra så här med, så vill jag också få med champagnen
och rosorna...
Välkommen! Roligt att höra att du är lite lycklig, det önskar jag oss alla! :-)
SvaraRaderaTack, ja det önskar jag också!
RaderaDu skriver så bra och jag blir med ens jätteintresserad. Det är härligt att kombinera humor med det dåliga. jag gör nog det med när jag tagit mig ur en dålig period, då är jag en busunge som ser det roliga i mycket
SvaraRaderaSer fram emot dina framtida inlägg
Tack snälla inzi. Kanske blir det så när en badat så mycket i mörker att en uppskattar ljuset även i små ting... skönt att du också kan göra det ibland.
RaderaUnderbart skriftspråk. Hatten av till dig!
SvaraRaderaJag fnissade lite, en annan som också gillar reklam TV av samma anledning som jag gör! Min fästman förstår inte detta, tycker mest jag är lite konstigt.
Har själv också sjukersättning och måste ransonera, på det sätt du beskriver. Har fått höra att det beror på att min hjärna är sönderstressad och därmed hyperkänslig för all form av stimuli.
Och sist men inte minst: Välkommen!
Tack för välkomnandet! Jag tror också att jag nådde en kritisk stresspunkt som min hjärna ännu inte hämtat sig ifrån, särskilt som det varit många starka stressmoment även efter det. Tror du man kan få recept på ett halvår på en söderhavsö? ;)
Radera(psss.. det går att få sin medicin för lång utomlandsvistelse. min mor får det när hon reser till peru.. mmhh men hon har syskon och stor släkt där, det kanske hjälper..)
RaderaAha, intressant. Inte för att jag åker någonstans (blir svag i knäna av utflykter till Göteborg) men andra kanske tänker på det...
Radera