Ja, ska inte skriva ett jätte inlägg men tänkte presentera mig och berätta lite om bakgrunden till min historia.
För 23 år sedan föddes en liten flicka på andra sidan jordklotet, närmare bestämt i Korea. Hennes föräldrar kunde inte ta hand om henne utan lämnade bort henne.
Och där börjar den verkliga historien.
Min mamma fick cancer, jag var 3 år gammal och min bror var 7 år. Då hade han ingen diagnos ännu och var en plåga gentemot mig. (Senare blev han diagnostiserad ADHD, lättare autism/aspbergers + lite till)5 februari 1996 avled min mamma efter att länge kämpat mot livmoder halscancer. Jag var då 6 år och min bror 10 år.
Min bror hade länge varit i kontakt med psykiatrin och jag fick vid några få tillfällen efter vår mammas död träffa en psykolog. Dock hjälpte det inte mig att förstå innebörden av att min mamma kommer inte tillbaka. Min mamma är död.
Min pappa mådde väldigt dåligt och gick på starka mediciner för att hantera hennes död. Vilket för mig innebar att jag på sätt och vis förlorade min tro och trygghetskänsla inför vuxna. Jag blev aldrig sedd på det sättet jag behövde. Vilket jag tror att många barn upplever i sådana här situationer. Barn behöver tryggheten som en vuxen och stabil person kan ge. Någon att lita på.
Under tiden min mamma var sjuk och även efter min mammas död var det jag som skötte allt. Såg till att det fanns mat hemma, att vi åt och att det var städat.
Jag blev tidigt lärd att visa respekt. Att vara snäll och inte störa. Jag drog mig undan och försökte hålla alla till lags. Där någonstans tappade jag bort mig själv.
Min pappa gifte om sig väldigt fort så året därpå hade jag en ny mamma och två nya bröder.
Jag älskar min bror men han behandlade mig väldigt illa under hela min barndom och jag kunde inte hantera mina känslor så jag började skada mig själv.
Jag var 10 år och rakblad var min räddning. Senare blev det glas men allra helst saxar som jag använde.
Det är början av min historia och jag hoppas jag inte varit för långdragen.
Jag blev diagnostiserad maj 2011, ADHD och Ångest UNS. Jag lider även av ätstörningar men det finns inte med i journalen.
Vill ni veta mer? Fråga eller kika in på min ADHDblogg.
Du (och din bror) blev bortlämnad av dina biologiska föräldrar, och sen alla de problemen med dina adoptivproblemen som naturligtiv de inte kan ha planerat, jag säger bara usch. Du fick aldrig den grunden som barn har rätt till, stabilitet i att kunna känna att man har något som liknar familj. Och sen kom det in en annan kvinna med 2 barn som antagligen växt upp med starkare familjeband än du och din bror.
SvaraRaderaDu är välkommen till vår hörna där vi inte dömmer. Här har vi varit med om olika saker och är olika öppna om det. En del av oss ber om råd och andra skriver bara av oss. Det var en väldigt bra presentation, tack för att vi fick lära känna dig.
Mvh
inzi
Tack för att jag får skriva av mig här :)
RaderaHåller med Inzi! Tack för en bra presentation (även om den är hemsk) och välkommen hit!
SvaraRaderaLägg gärna till en tag med ditt namn så kan man lätt hitta alla dina inlägg framöver. :)
Tack själv. Ska komma ihåg och tagga nästa gång :)
RaderaVilken tuff uppväxt. Låter lite som det osynliga barnet. Välkommen!
SvaraRaderaFinns andra som haft det värre... Tack känner mig riktigt hemma här redan :)
Radera