Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

söndag 29 april 2012

Mer om mediciner

Mediciner är ämnet för stunden. Själv minns jag knappt min medicinska historia. Jag har ätit alla typer av antidepp, och allt de har gett mig är ångest, självmordstankar och paranoia. Den enda som inte har gett sådana biverkningar är Voxra, men den gav ingen effekt. Kan bero på att jag inte var deprimerad när jag tog den. Det var långt innan jag fick min bipolär-diagnos.

Stämningsstabiliserande  och antipsykotiska har jag också tagit några av: Lamictal, Abilify, Risperdal etc. Lamictal fungerade inte alls, och Abilify gav mig dimsyn så att jag knappt såg var jag gick.

Annars hade varit lite gott och blandat: Theralen, Atarax, Proapvan, Lergigan, och en massa annat jag inte minns just nu.

Just nu står jag på Topimax, Zyprexa och Sobril (samt extra Stesolid vid behov), och försöker trappa ut Haldol. Jag vet ännu inte hur det fungerar. Går runt som i en dimma. Allting är bara grått. Jag orkar ingenting. Är det medicinerna, eller är det mitt mående? Jag vet inte.

lördag 28 april 2012

Spasmen

Eftersom jag har har fått äran att delta i denna gemenskap så är jag inte sämre än att jag presenterar mig lite kort och försöker dra mitt strå till stacken(?).
Jag är 30+, från Sthlm och har haft depression + panikångest till och från sen -91. Försökte ta livet av mig ett par gånger men misslyckades uppenbarligen som ni kan se. Tydligen är det väl någon mening med att jag ska hänga kvar ett tag till även om det emellanåt inte känns rätt.

2010 fick jag diagnosen Aspergers efter en lång tids utredning med diverse tester och psykologbesök. De misstänker även att jag har ADHD och jag väntar på att få göra ett impulstest och några fler psykologbesök angående det.

Jag tilldelades först Xanor Depot, men det kändes som jag gick omkring och var konstant hög, men känslomässigt avtrubbad och smått paranoid. Bytte till Efexor Depot efter självmordsförsöken.
Lösgodiset i dagsläget består av Efexor Depot 300mg, Atarax, Lergigan, Stilnoct, Propavan och Inderal. Den sistnämnda har jag dock inte tagit på över en vecka nu.

torsdag 26 april 2012

Mediciner..

Jag tänkte om nån kanske var intresserad av nåt slags "veckotema"? Helt frivilligt naturligtvis..

Kan inte ni berätta om era mediciner, biverkningar eller tankar runt mediciner, eller vad ni hört om mediciner eller färgen på era mediciner? Fria associationer..

Från början fick jag en massa antidepressiva. Det var några år innan jag fick min diagnos som bipolär och jag var "bara" deprimerad. Jag fick Zoloft, jag tror inte att jag åt den speciellt länge, eftersom jag började tappa håret av den. Jag fick byta till Citalopram som jag nog gick på i några år, den gjorde väl ingen större skillnad tror jag.

Sen kom nån liten AT-läkare (åh, alla dessa läkare som kommit och gått) på att jag kanske skulle ha ett SNRI-preparat istället för SSRI och hon gav mig Efexor. Jag tror nog att den gjorde lite skillnad ändå, nu när jag försöker minnas. Däremot så har dessa preparat gjort att jag känt mig otroligt korkad... Jag fick svårt att hitta ord, orden kunde komma ut i vilken ordning som helst i en mening, hjärnan kändes som om den kördes genom sirap.. Jag har känt att läkarna inte riktigt har tagit det klagomålet på allvar, jag tror inte att de såg mig som korkad, de såg nog mig som normal. Men jag kände skillnad, den där extra växeln som finns i min hjärna fanns inte längre. Det har delvis kommit tillbaka efter att jag slutat med Efexor, men inte helt än.. Något mer positivt var dock att mitt hår blev mycket tjockare och växte fortare!

Nu äter jag inte längre några antidepressiva, och det kanske inte var den bästa tidpunkten att sluta med dem, men nu gjorde jag det och för stunden är jag nöjd med det.

Som stämning-stabiliserande äter jag Lamotrigin. Inzi frågade mig förut vad den hade för biverkningar, och jag kan inte komma på nån direkt.. Sömnighet, huvudvärk, yrsel, bristande koordinationsförmåga, "värk i rygg eller leder eller någon annanstans" samt aggressivitet är några av biverkningarna som listas på Fass. Jag har väl allt det där då och då av olika orsaker, men jag kan inte säga att jag ens har misstänkt att det har med medicinen att göra.

Dessutom har jag diverse smågodis som Theralene, Atarax, Buspiron (min kära, kära Buspiron), och Stilnoct (eller är det Imovane nu?)

Haha, ja, jag vet inte hur jävla intressant det här blev nu då, men nu är det skrivet!
Enjoy!

(Använd gärna taggen om ni väljer att skriva om era mediciner)

måndag 23 april 2012

inte längre anonym - nadja heter jag

hej, det här är mitt första inlägg här. jag tänkte berätta lite om mig själv så ni får mer förståelse för de inlägg jag kommer att skriva i framtiden.
jag är bipolär typ 2 med rapid cycling även om uppåtperioderna lyst med sin frånvaro den senaste tiden. mina mediciner gör mig avtrubbad och jag kan inte längre gråta trots att jag så ofta skulle behöva det. jag är i begynnelsen av en ätstörning, jag har börjat röka för många cigaretter och jag längtar konstant bort härifrån. livet jag lever just nu är inte värt det men samtidigt har jag ingen kraft att göra någonting åt det, jag står och stampar på samma fläck och har gjort det i många år nu. jag har ingen respekt för mig själv och mitt självförakt driver mig till diverse destruktiva beteenden som kan få katastrofala följder. jag vet inte vad jag ska skriva just nu, har en väldigt dålig dag och har precis hetsat en massa mackor så har ångest och mår illa.

lördag 21 april 2012

En kort introduktion till Charlyene

Oj, vilken bra idé att samla massa olika tankar och idéer på ett ställe. Jag hoppas att detta är en blogg som kommer att fortsätta att utvecklas långt fram i tiden.

Men jag tänker börja med att presentera mig. Charlyene är jag, fast oftast Charly. Min blogg hittar ni här. Jag skriver mycket om psykisk ohälsa. Om vad har jag för diagnoser debatterar de lärde (och inte så lärde). Just nu står bipolär som huvuddiagnos, men jag kan lika gärna vara schizoaffektiv. Står dessutom i den långa väntkön till neuropsykiatrisk utredning.

Förutom psykfall virkar och stickar jag. Min stora passion är böcker, men nu har jag inte läst en bok på flera månader. Måendet har satt stopp och jag gråter floder över det. Men går det inte, så går det inte.

Så... Det var lite kort om mig. Bara en liten introduktion, så att säga.

fredag 20 april 2012

Hej, Anna heter jag..

Och jag är bipolär. Manodepressiv. Galen. Kalla det vad ni vill..

Jag är inte min diagnos, jag är så mycket mer. Men i den här bloggen så ska jag försöka hålla mig till ämnet psykiskt ohälsa. Mer dravel av mig hittar ni här

Jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, det är inget som syns på utsidan alla gånger och det är inget att skämmas över. Det är inte konstigare än diabetes eller någon annan sjukdom. Ingen dömer en diabetiker för att den behöver ta sina sprutor, men att äta lyckopiller, stämningsstabiliserande eller till och med narkotikaklassade mediciner för att klara av vardagen är det fortfarande folk som lyfter på ögonbrynen åt. 

Hur som helst, jag är strax över 30 (fick visa leg på bolaget i mellandagarna!), bor i mellansverige, lever med hund och katter. Jag kan vara en sprudlande, social och effektiv fröken, men också en sur satmara med mycket kort stubin. Den svarta humorn är nog konstant närvarande.. 

Jag försöker vara så öppen som möjligt med hur jag mår, förutom när jag mår som sämst. Jag försöker förklara så bra jag kan, och jag svarar på i stort sett vad som helst om ni känner för att fråga. Om någon kan känna igen sig eller hitta lite tröst i nåt jag häver ur mig på "the internet machine" så är jag glad. 

Hej så länge!